Inför litteraturseminariet
Ett begrepp som problematiseras i boken är ”Lärandets objekt”. Detta är vad läraren i en viss situation förväntar sig att barnen skall lära sig och förstå i den pedagogiska praktiken. För att lyckas med detta krävs det att du som pedagog är väl medveten om vad vi vill att barnen skall lära sig och att vi kan rikta barnens uppmärksamhet mot detta.
Viktigt att inte bara hamna i görandet utan att också diskutera vad och varför tillsammans med barnen. Utmana barnens tankar och synliggöra processen och vad vi gjort.
Våra erfarenheter av detta begrepp ute på bland annat VFU är inte så positiva. Vi har sett att det oftast verkar vara produkten som är det viktigaste. Alla barn ska till exempel göra varsitt höstlöv att hänga i tamburen vare sig de vill eller inte, detta för att kunna visa föräldrarna att aktiviteter förekommer.
En sak som det skrevs om i boken var att barn upptäcker genom variation, detta tyckte vi var intressant! Genom att låta barnen till exempel uppleva olika tempo så lär de sig urskilja detta, inte genom att höra samma sång flera gånger och förväntas lära sig gå i takt till denna. Det samma gäller när barnen lyssnar till musik. De kan inte lära sig urskilja rytmer eller förändringar i musiken själva utan behöver vägledning av en pedagog som ställer medvetna frågor som får barnen att reflektera, tillexempel ”Vilka olika delar hör ni?”, ”Finns det någon refräng?” och så vidare. Detta har vi erfarenheter av från VFU i förskoleklass, där man diskuterar innehållet i en bok och svåra begrepp tillsammans.
Enligt Marie Simonsson kan man sjunga en sång medvetet ”fel” som pedagog för att göra barnen delaktiga och uppmärksamma. Detta kanske kan vara ett sätt att variera för att skapa diskussioner och reflektioner? Vi har fått lära oss att barn behöver upprepning av många skäl men genom att göra små förändringar kan man hålla på längre med en och samma aktivitet.
Lekröst upplever vi som positivt då det förstärker exempelvis en saga och olika karaktärer i roll-lekar. Vi upplever att det är lättare att fånga barnens intresse genom att använda olika röstlägen. Att läsa ”bockarna bruse” utan att göra stora bocken med mörk, brummande röst eller att göra lilla bocken med pipig röst gör sagan ointressant och mindre effektfull.
Konsten att lära barn estetik
”Barnet ser, hör, känner, luktar och smakar på världen, på dess form och dess innehåll.” (Pramling et.al , 2008). Genom detta citat tycker jag att de visar en självklarhet att genom de estetiska uttrycksätterna kan man lära sig så mycket om sin omvärld och inta så mycket nya kunskaper.
Författarna[1] i boken skriver om estetik och har inriktat sig mot poesi, musik och dans. De problematiserar i boken om hur barns utveckling sker i estetiken. Som författarna tar upp är ofta estetiken ett verktyg eller ett medel för att lära sig något annat. Dock tror jag att pedagoger ute i verksamheten inte riktigt vet ibland vad musik och det estetiska kan bidra till. Innan jag läste denna kurs visste jag att det var viktigt med det estetiska, men jag visste inte att man kunde få in så mycket mer som jag vet nu. Man kan nästan få in allt genom det estetiska. Jag tror att pedagoger som inte vet att estetik kan bidra till så mycket annat, har bara estetik för att det är ett roligt inslag i verksamheten, Medans de som är medvetna pedagoger bara använder estetiken för att de skall bidra till något annat exempel kroppsuppfattning, öka begreppskunskapen m.m. Det kanske är bra att hitta en balans, det skall både vara ett roligt inslag även lärande genom de estetiska.
Vi gör mycket inom estetiken i förskolan men de är inte ofta vi reflekterar som pedagoger eller barn på vad, hur och varför de ritade/lyssnade på detta idag. Som författarna tar upp tror jag på att det är viktigt att själv reflektera över vad vi gör med barnen och varför vi gör det, samtidigt skall vi ha metasamtal med barnen så de kan reflektera och få nya insikter. Metasamtal tar författarna upp som en viktig del i lärandet och detta håller jag med om. Det är viktigt att ha samtal med barnen och ställa frågor så att barnen själva kan synligöra sitt lärande och reflektera. Jag tror vi många gånger som pedagoger glömmer att ha metasamtal och då blir lärandet inte lika synligt för barnen.
Ett annat sätt som just pedagogerna kan bidra till en utveckling i barnens estetiska kunskaper är med systematisk variation. Med systematisk variation menas att pedagogen varierar perspektiv som är kritiska för sitt lärandeobjekt. För att kunna använda metasamtal och systematisk variation som pedagog måste man enligt författarna ha klart för sig vad det är som man vill utveckla hos barnen samt att pedagogen vet hur man kan samtala med barnen så att både pedagogens och barnens erfarenheter blir synliga. (Pramling et.al , 2008)
Pedagoger behöver inte vara duktiga inom de estetiska ämnarna för att kunna jobba med hävdar Pramling et.al (2008). Detta kan jag hålla med om till viss del, dock tror jag att om en lärare inte känner sig trygg till exempel musik, och inte riktigt vågar att använda musiken i förskolan utan att de bara blir lite sånger utan någon tanke bakom, så kan de inte jobba så mycket med musik och utveckla det med barnen. Det är viktigt som pedagog att bjuda på sig själv och genom stöttning till barnen jobba med de estetiska uttrycksätterna för att komma till nytt lärande.
Referens :
Pramling Samuelsson, Ingrid (2008). Konsten att lära barn estetik: en utvecklingspedagogisk studie av barns kunnande inom musik, poesi och dans. Stockholm: Norstedts akademiska förlag
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar